Idag var det avresedag från för mig och Gösta Frises. Avresedag med stor A.
Vi skulle ta oss från härliga Serre Chevalier till Oulux som ligger på den italienska sidan kl 06.00 för att ta ett tåg till Milano kl 07.00. Inga problem trodde vi..
Efter att betalat en säsongare lite pengar för att köra oss och vi kl 06.58 sladdar in på stationen i Oulux är stressen ett faktum..
Som sista personer ombord på tåget slår jag och Gösta oss ner i en ca 40 grader varm kupé. Varmt men ombord på tåget iaf tänker vi.. Vi är på G! När tåget stannar efter ca 30 min fattar vi ingenting. Vad sker? Rälsbrott får vi höra och att tåget nog skall stå i ca en timme.. FAN!!!
Framme i Turin där vi skall byta tåg inser vi att vi missat vårt anslutningståg och nästa går om 2 timmar. Detta skulle innebära att vi skulle vara framme i Milano kl 13..Fem minuter efter att vårt flyg hem till sverige ska gå!! Fan igen..
Vi får hjälp av kanske Italiens trevligaste tjej att hitta en lösning men den enda utvägen tyck vara taxi de resterande 15 milen..Fan ytterligare igen!!
Gösta och jag räknar högt och inser att detta blir nog inte så billigt men ” va fan det drabbar ingen fattig” – som en grym fotograf sa..
Sagt och gjort, vi stoppar en taxi och beger oss av.
Vi kommer fram 30 min innan incheckningen stänger. tar du kort frågar jag taxi chaufören-No No No får jag till svar.
Gösta släpar ut vårt baggage ur taxin och jag springer in för att försöka hitta en automat. Den första var trasig, den andra var tom på pengar men den tredje i ankommst terminalen tre våningar ner funkade visst. Jä..vla U-land tänker jag. 15 minuter kvar på inchecknngen…
In i flygpltsen och checka in. Väskorna var Ok men när vi visade skidfodralen var det visst tvärnit..betala och i en annan kassa var svaret vi fick. Springa igen…
Att betala med kort för skidfodral är inget de verkar syssla med varje dag i Italien är min slutsats av detta. U-lands tankarna fladdrade förbi ytterligare en gång.Betalningen gick så sakta att Kinas befolkning hann stiga med 5 miljoner tror jag! Men men jag är inte bitter=)
OK nästan framme..
Igenom säkerhetskontrollen och springa igen..
När vi som sista person stiger ombord på SAS planet som skulle ta oss hem till vårt civiliserade land Sverige kändes det ganska gött och vi kunde glatt konstatera att ytterligare en dag på jobbet passerat NÄSTAN obemärkt förbi.

Imorgon är en ny dag och då drar jag vidare till Colorado..

Slutet gott allting gott
//Per Jonsson